Skip to main content

Full text of "Fredsrörelsen och Kulturen"

See other formats


«»ii»iiiH«niiniHiniiniiimHBHiiiiiniiinynniiiiiiininnneiiim| 



STUDENTFOREN1NCEN 



lii:i'l!lil'i:i.l i l!llll!l'li|l|llI<lllll < lllil4 > lll4(l!llll<:i'<^l«i<ttl( , <iil<1<i'«i:)l | ll»IQ^ 



VERDAND1S 

SAÅSKRIFTEPv 

162. 









FREDSRORELSEN 

OCH 

KULTUREN 



AV 



ELLEN KEY 



%F 



STOCKHOLM 




ALBERT BONNIER 



vW5 



G. .L 



Av Verdandis Småskrifter hava intill år 1909 utkommit 

162 håften. 

Varje hafte kostar 25 6re. 



1. Om mSnniskanB ursprung av lek- 

lor G. Adlerz. 4:e nppl. 
%. Dodlighetens avtagande i Sverge I 

och orsakerna dartill av prof. Cttrt 

Wallis. 2:a nppl. 

3. Koranen, Muhammedanernas bibel, 
sv prof. H. Almkvi$t. 3:e nppl. 

4. Nutidens arbetssStt av byraingenjor 
Karl af Geijerstam. 3:e uppl. 

5. Om overlaggningar ocb beslut, en 
hjilpreda, av Axel Svenson. ll.e nppl. 

6. Istiden av prof. A. G. Hogbom. 3:e 
illustr. nppl. 

7. Lars Johan Hierta av bibliotckarien 
Harald Wieselgren. 2:a nppl. 

8. Skoians stSllning till religionsunder- 
visningen i Sverge och andra lan- 
der av Anna Whillock. 2:a nppl. 

9. Skatterna till staten av red. Harald 
Sohlman. 2:a nppl. 

10. Från mSnniskoslåktets barndorn av 
Ellen Key. 3:e nppl. 

11. Den industriella arbetarfrågan av 
Gwiaf Sidsteen. 2:a nppl. 

12. Husdjurens skotsel av folkhogakol- 
Inraren J. F. Hallenborg. 2:a uppl. 

13. Tillstandet i Frankrike f6re revolu- 
tionen 1789 av 0. v. Zweigbergk 3:enppl. 

14. Voltaire och hans strid mot f8r- 
domarna i religion och samhSlle av 
Hellen Lindgren. 3:e uppl. 

15. Om tanke- och yttrandefrihet av 
John Stuart MUL Overs, av prof. Hj. 
Ohrvall. 3:e uppl. 

lf>. Jorden och solsystemet av prof. 
Karl Bohlin. 3.e nppl. 

17. Om pangar av bankofnllmaktig Smil 
Meyer. Overs, och bearb. av bankdir. 
Johan Lilliehook. 2:a nppl. 

18. Giordano Bruno, en tankefrihetens 
martyr, av Johan Bergman. 3:e nppl. 

19. Syndafloden, efter Edv. Sness, av doc. 
Gunnar Andersson. 3:e uppl. 

20. Den politiska rBstråtten av fil. dr 
David BergstrSm. 6:c uppi. 

21. Fargemas betydelse i djur- och 
vSxtvSrlden av G. F. Steffen. 2:a uppl. 



22. Den Stora franska revolutionen av 

red. Otto v. Zweigbergk. 3:e nppl. 

23. Om fflrebyggande av eldfara och 
om eldslBckning av Edvard Wavrinsky. 

24 Karl Ifvarsson och lantmannapar- 
tiet av litterator Emil Svensén. 

25. Huru bSra majerierna betala mjfil- 
ken? av K. F. hundin. 

26. Folkbildningspolitikern Adolf Diea- 
terweg av Fndtjuv Berg. 

27 — 28. Vaxternas skyddsmedel emot 
yttervarlden av doe. B. Lidforss- 

29. F6rsamling8ratten av v. haradshov- 
ding Karl Staaff. 2:a nppl. 

30. Språket, dess liv och ursprung av 
fil. dr Karl Ljungstedt. 2:a nppl. 

31. Likbranning eller begravning? av in- 
genjor Per Lindell. 2:a nppl. 

32. Slumpen. Nagot om sannolikhetsbe- 
rakning f.v fil. dr har Damm. 

33. Normalarbetsdagen av prof. Gust. F. 
Steffen. 2:a nppl. 

34. Finland av bibliotekarien Harald Wie- 
selgren. 2:a nppl. Med karta. 

35. Moralens utveckling av Ellen Key. 
2:ft nppl. 

36. Om rattstavningen av E. H. Lind. 

37. Irland och Parnell av 0. W. Ålund. 

38. Om testamente av jnris kand. Bernt 
E. Drakenberg. 2 a nppl. 

39. Konstgjorda godselamnen av agro- 
nomen G. Berglund. 

40. Industrin och kvinnofrågan av over- 
ingenjor S. A. Andrée. 2:a nppl. 

41. Elden av doc. Wilhelm Palmær. 

42. Rattskrivningene grunder av prof. 
Adolf Noreen. 

43. Kolumbus ocb upptåckandet av Ame- 
rika av prof. Karl Ahlenius. 

44. Robert Bums av Gustaf FrSding- 
45 Socialismen av Bj. Branting 3:e uppl. 

46. Modersmålet och dess uivecklings- 
skeden av fil. dr Karl Ljungstedt. 2:anppl. 

47. Den svenska nykterhetsrorelsen av 
lektor Johan Bergman, 2:a nppl. 

18. Kulturkampen mellan semiter och 
indoeuropeer av doc. K. L. Tallqvist. 



STUDENTFORENINGEN VERDANDIS SMASKRIFTER 162. 



FREOSRORELSEN OCH KULTUREN 



AV 



ELLEN KEY 



(Forstå — fjdrde tusendef) 



sn 



STOCKHOLM 
Albert Bonniers forlag 



Mag. 






STOCKHOLM 

ALB. BONNIliRS BOKTRYCKERI 1908 



&/?■ 




»Tider som komma«. 
Skulptur av Ble|l 1 o o. 



I. 



Oftare, an under alla foregående resor tilisamman, har 
jag under de senaste årens farder i utlandet hort Sverge 
lovprisas. Orsaken till dessa lovord var stadse den fred- 
liga losningen av unionskonflikten.* 

Alldeles sarskilt minnes jag en stund, då jag i Siracu- 
sas katakomber horde en siciliansk student — med sin na- 
tions eld — prisa Sverge som det i kultur mest hogtstående 
av alla land och som bevis bruka det foredome, vart folk 
1905 gav de ovriga folken. 

Att just hår i Siracusa, skådeplatsen for några av 
forntidens vildaste strider, hora en »tidernas yngste son» 
bedoma ett folks kulturhojd efter dess sjålvbehårskning i 
en livsviktig konflikt, efter styrkan i dess fredsvilja, detta 
gav mig ett matt på den sjaliska utveckling, som — 

* Som otvetydigt bevis for demiu bemidran hanvisar jag till 
viirldspressens uttalande vid Oskar II:s d8d. 



4 FREDSRORELSEN OCH KULTCREN 

trots allt — år otvetydig nar man jamfor forntiden med 
nuet. 

Huru många tankar och kanslor, ord och handlingar 
hava ej strommat genom tiderna innan den tankefor- 
bindelse, som av dessa unga låppar uttalades såsom ett 
sjålvklart sakforhållande, ens kunde taga form innanfor en 
tånkandes panna! Vilka sammansatta kulturforlopp, vilka 
omvandlingar av sjålstillstånd ligga ej mellan detta fordom, 
då helleniska krigsfångar ihjålpinades nere i Siraeusas 
stenbrott — dår somliga vunno en lindring i sina kval 
genom att foredraga Pindaros' oden — samt detta nu då 
en siciliansk yngling låt katakomberna eka av sitt lov till 
fredskarleken I 

Tack vare otaliga omvandlingar hava vi slutligen 
kommit darhån att fredsviljan — lange betraktad som tank- 
losa svårmares lojliga dårskap eller fosterlandslosa uslingars 
brottsliga vanvett — nu borjar råknas såsom en måtare på 
kulturutveeklingen* 



II. 

Ånnu år det doek alltjåmt ett flertal, som langt 
ifrån att i fredsviljan se ett kulturresultat, betrakta den 
såsom kulturfarlig oeh kriget såsom kulturfråmjande. Detta 
flertal — som med kulturutveckling stadse mena det egna 
folkets overmakt på den materiella — oeh helst aven 
andliga — kulturens område, forklarar att fredsvånnerna 
åro okunniga om kulturens vågar och mål; att de åro 
kånslosvamlande veklingar, blinda for den historiska nod- 

* Att redan bland forntidens vise fredsvenner funnos, detta 
torde de flesta veta. Men det ar kanske ej bekant ens for freds- 
venner att pacifismen såsom foreningsrorelse snart ar 100 ar gam- 
mal. Det ar en liandelse, vilken ej endast »ser ut som en tanke« 
ntan har ett verkligt orsakssammanhang, att det var på Amerikas 
jord, i Boston, som den Krsta fredsforeningen 1810 grundades av 
Elly Channing och Noah Woroester. 



FREDSRORELSEN OCH KULTUREN 5 

våndighetens krav. Ty de sakforhållanden, som framkalla 
krigen, åro — mena krigens forsvarare — utslag av ofor- 
anderliga elementåra drifter, av rasrnotsatser, av psykologiska 
oeh ekonomiska lagar, av etnografiska och geografiska sak- 
forhållanden. 

Men vilken tånkande fredsvån nekar detta? Krigens 
djupaste orsak forblir vad den stadse varit: folkets eller 
rasens behov av rorelsefrihet, av utrymme, av brod, av 
avsattning, med ett ord: utvidgningsdriften. Och denna 
åter år i många fall ett vittnesbord om lisvkraft. Krigens 
orsak har dårnåst varit viljan att uppnå den statsbildning 

— eller att trygga den redan nådda statsenhet — som ett 
folk for sig ansett gynnsam i geografiskt oeh ekonomiskl 
avseende. Visserligen vittna nu krigande stater omedelbart 
om fredstankens vaxande vålde sålunda, att de icke oppet 
medge att striden åger rum for ett nationalistiskt intresse 

— eller for ett klassintresse inom nationen. Nej, det heter 
numera : att kriget endast sker i syfte att utbreda eller 
att skydda den hogre kulturen, liksom att rustningarna 
endast åga rum for att »trygga varldsf redens! Men vi vefa 
alla att dessa forsåkringar aldrig tagas på allvar av andra 
an — krigspalrioterna inom det krigforande folket) Bland 
krigets kulturuppgifter råknas åven den, att det gynnar 
»urvalet av de for kulturen vårdefullaste elementen*. 
Och dock år det sålian som de yppersta folken åro de 
starkaste — ån mindre de rikaste — vilka senare dock i 
vår tid åga den storsta mojligheten att segra! Den aldre, 
ofta åven den intressantare, kulturen nedtrampas skoningslost 
for merkantila intressen. Det år lårorikt att se en indiers, 
en kines' fina, hemlighetsfulla leende vid talet om den euro- 
peiska civilisationen! Kulturens fråmsta medel, språket, 
kvåves skoningslost når detta anses gagna statsenheten ; 
erovraren upphåver av samma skål hånsynslost kulturens 
grundval, råttsordningen. Och det inkråktade folkets vårn 



O FREDSRORELSEK OCH KULTUREN 

av sitt sprak, sin lag, sina ovriga kulturella skapelser kallas 
då icke patriotism, utan — upprorisk separatisml ! 

Allt detta veta vi alla. Lika val veta vi att viljan 
till brodet och till makten åro elementåra drifter; att utvidg- 
ningskravet tilis vidare ar explosivt och att ingen freds- 
rorelse kan hindra dessa tidvisa explosioner; att de starka- 
res brott mot de svagares rått fortfarande aro ett sakforhål- 
lande; att krig alltjåmt ar yttersta mediet att avgora djupa 
intressemotsatser. Hos ett folk maste, under nu givna for- 
hållanden, kanslan av nedåtgående genom håmmad kraft- 
utveekling slutligen framkalla kriget — liksom sjukdomen 
kulminerar i krisen — och livshåmningen sålunda tilis 
vidare avlågsnas. Detta forlopp kan icke hindras genom 
någon predikan om »frid på jorden«. Och detta inser 
fredsvånnen lika val som krigspatrioten. 

Men medan båda veta att krigen — under de givna 
forhållandena — aro naturnodvandiga, mena de forrå att 
dessa givna forhållanden kunna omvandlas, medan krigs- 
patrioten dåremot anser dem oforånderliga. Den senare 
påvisar att det ena folkets valfard ar det andras ofard ; det 
enas framsteg det andras tillbakagång. Han påvisar skålen 
for det ena folkets fruktan att bli berovat sina livsbetingelser 
genom det andra. Och det år på dessa obestridliga sak- 
forhållanden, som krigspatrioterna stoda sina krav på 
allt storre offer for forsvaret och dårmed — saga de — 
åven for kulturen. Ty det år ju den folkliga egenarten, 
dess rorelsefrihet, dess materiella och andliga kraftutveck- 
ling, man sålunda tryggat! Vill man bevara den råttssåkerhet, 
det sprak, den odling, fåderna danat, då finnes — mena 
de — for ett folk ingen annan våg ån rustningarnas. 

Och om valet står melian å ena sidan rustningsfana- 
tism, å den andra forsvar svag ran, då år — under nu 
givna forhållanden — den forre mer kulturell ån den senare, 
Forsvarsvågraren forenklar problemet anda dårhån, att han 
i kriget intet annat ser ån mordandet, åven når kriget år 



FREDSRORELSEN och kultdren 7 

ett forsvarskrig for alla våra hogsta kulturella varden, 
nar forsvarsloshet skulle betyda ofrihet, råttsloshet, barbari. 
Att tillråda forsvarsvagran under antagandet att vi ej kunna 
forsvara oss, innebår sjdlvuppgioan.de. Oeh vare sig vi 
kunna eller ej kunna forsvara oss, ett ar visst: att ett 
hus utan lås och en port utan gångjårn locka tjuvar mer 
an det låsta huset och den starka porten! 

Det ar emellertid lika opsykologiskt som oåndamålsen- 
ligt att soka omvånda våra forsvarsnihilister genom fångelse- 
strafC, vilka ge dem anledning att påstå att friheten under 
t. ex. ryskt vålde ej skulle vara mycket ringare an den år 
under svensktl Nej, giv dem reseanslag med vilkor, att 
tillbringa några månader i Ryssland! Når de återkomma 
skulle de kanske — som jag, sedan jag 1899 vistats några 
veckor i Finland oeh Ryssland — vilja kyssa Skeppsbrons 
stenar i lyokan over att åter vara i mitt land. Vart svenska 
land, dar friheten ar en lika sjalvklar ratt som luften, 
luften, vårs varde vi ej ana forr an vi i saknad dårav 
någon gang varit nåra att kvåvas! 

Det ar visserligen konsekvent att vagra gora krigstjånst 
nar man ar fredsvan. Men som livet icke ar konsekvent, 
så blir i kampen for idéers utbredning den orubbliga 
konsekvensens linje stadse en senvag. Konsekvensmakeriet 
ar for outvecklade och osammansatta hjarnor det mest 
tilltalande; for dem synes den rata linjens våg den kla- 
raste och kortaste. Och når massan suggereras i denna 
riktning, stortar den sig blint i våg med ett slagord såsom 
fåltrop. 

Å ena hållet får man således den krigspatriotiska losen: 
allt for fosterlandet! A den andra den forsvarsnihilistiska : 
bort med fosterlandet! 

Kulturpatriotens losen: med foster landet for månsk- 
ligheten behagar ingendera. Den tanken satter ånnu varken 
den krigslystna eller den krigshatande massan i rorelse 
med en stark suggestions makt. Och dock år detta den 



8 FREDSRORÉLSEN OCH KULTUREN 

enda innehållsrika tanken! Lika tveklost, som vi for- 
svara vart liv mot det råa overvåldet och ej anse oss 
som mordare åven om vi rådda vart liv på bekostnad av 
våldsverkarnas, lika visst maste fåderneslandet forsvaras 
mot våldet. Ett folk som en individ har sjålvforsvarets 
ej blott rått men plikt, emedan vardera ar ett varde for 
det hela. Endast den, som med Kristus och Tolstoy bestrider 
ratten till sjålvforsvar, kan fornuftigtvis neka också folket 
den rått, som ar grundvillkoret for var enskilds tillvaro, 
sjålvbevarelsens rått. Endast den, som underkånner vårdet 
av den individuella egenarten, kan forneka vårdet av en 
inom sig sluten folkpersonlighets individuella egenart. Det 
år en dod abstraktion utan all livets varme att påstå sig 
ålska sitt folk i stallet for sin familj och månskligheten 
i stallet for sitt folk! Det ar tvårtom genom att ålska 
inom en trångre krets, vart hjårta vidgar sig att omfatta en 
storre. 

Hår finnes — for den fullmånskliga personligheten — 
ingen motsats. Den, som ej skyddar sin mors huvud, då 
ett rått slag riktas mot detsamma, kalla vi ej månnisko- 
van utan ynkrygg, om han ån åberopar de hogsta motiv 
for att stå med armarna i kors. 

Men samme man, som nedslår den mot hans mor 
hojda armen, kan med full rått avvisa modems anspråk 
att han i en samvetssak skall handia efter hennes, ej 
efter sitt eget samvetel Likaså kan medborgaren val 
fylla sin plikt att forsvara sitt land mot krånkningar av 
dess rått, dess ara och dock avvisa de chauvinistiska krav, 
med vilka man — i fåderneslandets namn — vill tvinga 
hans samvete såsom vårldsborgare. 

Når det egna landet t. ex. krånker den internationella 
ratten, syndar mot det mellanfolkliga kulturidealet, då låter 
krigspatrioten sig intala att detta, som han ogillar hos ett 
annat folk år beråttigat, ja, lovvårt hos hans eget. Skillnaden 



FREDSRORELSEN OCH KULTUREN 



mellan kulturpatrioten och krigspatrioten år verkligen en 
skillnad i fosterlandskårlek men — till kulturpatriotens 
forman! * 



III. 

Nar krigspatrioten soker bevisa krigets kulturbetydelse 
talar han numera gårna om »kampen for tillvaron*, om de 
bastas seger, om den svagas nodvåndiga undergang genom 
det naturliga urvalet o. s. v. 

Och visserligen har stundom det i kulturell mening 
yppersta segrat. Men hur ofta var ej detta »naturliga urval» 
kulturfientligt såsom i Spanien, dår under religionsstriden 
de mest begåvade och sjålvtankande utrotades; i Ryssland, 
dår sedan Nikolaus I de yppersta dott i fångelser, i Sibirien, 
i galgen ! Vi veta åven huru det romerska imperiet genom 
oavlåtliga krig utodde sin yppersta befolkning, det nya 
slåktets fader. Vi veta huru »det naturi jga urvalet* skedde 
genom 30-åriga kriget. Att man tryggade en protestantisk 
ortodoxi bredvid en katolsk; att man — for att tala med 
Viktor Rydberg — fick »papperspåvar» i stallet for religions- 
frihet, torde for mansklighetens kultur ieke uppvåga Tysk- 
lands tillbakagång under ett århundrade. Otaliga åro de 
exempel, med vilka den krigiska »kulturverksamhetens» råtta 
halt kan belysas. A andra sidan år det visst, att den folkliga 
sjålvståndighetens råddning genom segerrika strider stundom 
givit det segrande folket — oeh genom detta månskligheten — 
hårliga blomnings- och frukttider på alla kulturens omraden. 

* Nar t. ex. Sverges kulturpatrioter 1905 fordrade eu fredlig 
losning av unionskonflikten, fordrade den under alla forhdllanden, 
då kallades detta fosterlandsforriideri. Nu inse allt flera dårskapen 
i de då rådande krigstankarna ; nu prisa allt flera kung Oskars 
fredsframjande sinnelag, som gjorde sitt till att fralsa oss från 
brodrakrigets olyeka. Med andra ord: Vilka voro de verkligen 
»ofosterlandska>? De, som ville att Sverge skulle inslå en motsatt 
vag, mot den, man nu inser ha varit den visaste oeh vårdigaste, 



1 O FREDSRORELSKN OCH KULTUREN 

Men medan kulturpatrioten medger detta, så pekar 
han dock med Krapotkin på den andra lag, vilken redan i 
våxlvårlden, i djurvårlden, i de vilda samhållena visar sig 
såsom motvikt till lagen om kampen for tillvaron: lagen om 
den omsesidiga hjulpen. 

De storsta kulturframstegen åga rum i de tider, på 
de punkter, dår livets båda grundlagar samverka, dår de — 
forst i kånsla och tanke, langre fram åven i sed och lag 
— nå ett samfålt uttryck. 

Kulturpatriotens losen: med fosterlandet for månsklig- 
heten innebår mojligheler till en samverkan mellan de båda 
stora grundkrafterna på det statsliga området — alideles 
såsom den akta kårleken år en sådan på del enskilda livets 
område: med den filskade for slåktet, år ju dess ltisen. 

Det år intet framsteg att saga »vårlden i stallet får 
fosterlandet», men heller intet att saga »alla andra i stallet 
for jag»! Ty jag ar ett varde for alla andra; mitt foster- 
land år ett varde for det hela; ingen Mir rikare men alla 
fattigare genom individens eller folkindividualitetens sjålv 
uppgivelse! An mindre ar det ett framsteg att stålla sitt 
lands intressen mot den ovriga vårldens och sina enskilda 
intressen mot samhållets, såsom den patriotiska egoisten 
och privategoisten båda gora. 

Framsteg år att finna foreningspunkterna melian den 
egna oeh de andra folkens, den egna oeh de andra indi- 
vidernas vålfård. Medan krigspatrioten braskar med de 
krigiska minnena, borrar in sig i alla omtåliga frågor 
folken emellan; bår bransle till var stridslåga, varjerashat; 
gnider in salt i varje sår, som folken givit varandra — 
och kallar allt detta »nationellt sinnelags — ■ går kultur- 
patrioten den alldeles motsatta vågen, den våg, på vilken 
jag ville se alla kvinnor i alla land I 

Men tyvårr år det icke i forstå rummet kvinnorna, 
som insett det tillstånd av mellanfolklig anarki, varunder 
alla folk lida. Vi veta att det år pacifismen och socialismen, 



FREDSRORELSEN OCH KOLTUREK . 11 

som klarast uppvisat detta tillstånd ; att det år från dessa 
hall man starkast fordomer de av utvidgnings- oeh kapitalist- 
politiken foranledda krigen och påpekar huru rustnings- 
raseriet haller kulturutvecklingen tillbaka. 

Allt mer vaknar denna kulturpatriotismens visshet och 
medansvarighet, ej endast i det egna folkets men i mansklig- 
hetens framtid: en internationell kulturidealism griper allt 
starkare sinnena. Allt klarare inser man att, liksom individen 
vunnit ett lagsamhålles formåner mot villkoret att ålågga 
sig vissa inskrånkningar av sin drift till maktutovning och 
maktutvidgning på andras bekostnad, så maste det mellan- 
folkliga råttstillståndet gå samma vag från dess nuvarande 
anarkiska vildhet till mellanfolklig kulturfred. 

En stor auktoritet på dessa omraden har framhållit 
att den moraliska beskaffen] teten icke mycket båttrats 
genom civilisationen; att vilden tvårtom nogare foljer sin 
sedelåra och att den våsentliga skillnaden endast år att 
kulturen ger etiken ett storre område och ett annat innehåll. 
Den kommer att omfatta flera månniskor; fråmlingen betrak- 
tas ej långre som råttslos — elåndig, betydde urspungligen 
utlanning — o. s. v. Men han betonar åfven hur ofull- 
ståndig denna etik alltjåmt år; huru europeerna betrakta 
vildarna — och dessa dem — såsom odjur, man saklost 
kan tillintetgora; han visar huru kriget år en återstod av 
denna moraliska begransning, men en som med nodvåndig- 
het maste forsvinna* 

Och for envar evolulionistiskt tånkande år det sjålv- 
klart, att i den mån som mer fornuft, mer sammanhang, 
mer åndamålsenlighet intråda i det materiella som det andliga 
kulturarbetet, desto enhetligare kommer månskligheten att 
handia; att ju stfirre tankar, ju rikare idéforbindelser, ju 
finare fornimmelser, ju starkare kanslor, vart slåkte upp- 

* Professor E. Westermarck. Beteeknande tir att hos en karai- 
bisk stam vart ar samma ord som gott och andras samma ord 
som dåligtl Jfr f. 6. Verd. småskr. n:o 148, Kristendom och moral, 
av prof. E. Westermarck. 



12 FREDSRORELSEN OCH KULTUREN 

når, dess vissare maste kulturidealismen rikta sig på att dana 
ett samhorighetstillstånd mellan folken i oeh genom vilket 
erovrings- oeh utvidgningspolitiken skall bli obehovlig. Ty 
det mellanfolkliga råttssamhållet kommer att trygga alla 
folks rorelsefrihet men fordra att varje folk uppger den 
suverånitet, som nu anses innebåra ratten till folkmordet 
— kriget — såsom medel att taga sin rått på andra folks 
bekostnadl 

Endast for en livsåskådning, enligt vilken »hårarnas 
Gud» avgor segrar oeh nederlag oeh sander krigen som 
sin straffdom — ■ en åskådning, som i staten ser forvallaren 
av Guds avsikter med folket — ar det ofattligt att utveek- 
lingen maste gå i nåmnda riktning. Ty varfor skulle Gud 
avsåga sig de medel, han hitlills funnit goda for sina av- 
sikter? Varfor skulle han framdeles ta mer hånsyn an hittills 
till sin sons låror, dessa låror, dem man alltjåmt utlågger i 
kyrkan, medan man utanfor denna hånar »den valmenta for- 
kunnelsen» av frid på jorden, denna frid, som ju aldrig kan 
komma — efter som den strider mot Guds vårldsregering ? * 

Sannerligen: om Jesus nu stålides infor krigs- 
pråsterna, skulle han ha mer orsak an på korset till sin 
klagan: »min Gud, min Gud, vi har du overgivit mig?» 
Aldrig laser jag skildringen av ett slagfalt, utan att med 
hallucinationens kraft se Jesus komma vandrande over det- 
samma, Jesus med det uttryck, Leonardos djupa intuition 
givit honom, ett uttryck av outsåglig ensamhet, av outsåglig 
sorg, av outsåglig blygsel over att vara forrådd! 

De få åkta kristna, vår tid ager, mena som Tolstoy, 
att ifall verkligen Jesu bud forkunnades, ifall denna kår- 

* Se professor Kjellén oeh hans likasinnade bland våra krigs- 
praster, krigsprofessorer ooh andra krigspatrioter! 

Efter de avslojanden, som engelsmån sjiilva gjort om orsa- 
kerna till boerkriget, efter de avslojanden, som pågå om orsakerria 
till rysk-japanska kriget, ligger det en oerhbrd tragi-komik i sådana 
utliiggningar av »Guds avsikter«. Man drives till den slutsatsen att 
Gud framfor allt ar milliardarernas oeh borsspekulanternas Gud! 



FREDSRORELSEN OCH KULTUREN 13 

lekslåra slutligen finge makt med månniskornas hjartan, då 
vore också den goda viljan dår, genom vilken vi nådde 
frid på jorden. 

Denna tro delar jag ieke. Ty det år ej endast mån- 
niskornas hårdhet, som år orsaken till att man under år- 
tusenden kunnat forkunna kristendomens lotten om friden 
såsom kårlekens frukt — utan att dock friden kommit! 

Orsaken år att kristendomen icke nog tillgodoser den 
stora drivkraften hos alla oeh i allt: den egna livsviljan. 

Jag kan dårfbr ej åberopa Jesu bud — att ålska 
sin nåsta som sig sjålv — såsom sedlig norm de enskilda 
emellan och så mycket mindre då staterna emellan. Ty jag 
anser att envar — den enskilda som staten — alltid ålskar 
och maste ålska sig sjålv mest, ifall man skall kunna 
folja lifvets forstå lag, sjalvbevarelsen. Men om man 
ån menar att Jesus endast ågde en del av sanningen, att 
han således icke kan vara den obetingat efterfoljansvårde 

— en ihsikt varigenom man upphor att vara kristen — 
så år hans del av sanningen alltjåmt våsentlig, allrjåmt 
en den djupaste sanning, en sanning, vilken fornuftet lika 
vål som kånslan maste ge rått! Och kulturforloppets 
innersta kårna år sokandet — och det gradvisa finnandet 

— av ett jåmviktslåge melian de båda livsprinciperna, 
sjalvbevarelsen och offerviljan. Det år varken egoism 
eller altruism, som bor segra; det år vad man med ett 
vål funnet engelskt ord kallat mutualism, d. v. s. omse- 
sidighet i intressen, uppgifter, plikter, fordelar. Ej jag 
eller mitt folk bora offras for de andra, ej de for mig: 
nej, alla bora vi bestå genom varandra. 

Denna samkånsla innebår motsatsen till sjålvupp- 
givande. For den nya livssynen år vården av mig sjålv, 
kulturen av mig sjålv, villkoret for att jag skall varda elt 
varde for de ovriga! Utan denna egoism hos den enskilda, 
utan denna nationalism hos folket, blir så vål altruism som 
kosmopolitism endast tomma ord! Jag har intet att ge 



14 FREDSRORELSEN OCH KULTUREN 

det hela om jag ej aiskar, vårdar, forSkar mitt eget — såsom 
alla andra levande vasen i denna tillvaro gora. Och dari- 
genom fullkomnas de var i sin art och rikta det hela med 
denna sin egenart. Alla leva vi i en tillvaro dår envar 
år oeh Mir oeh maste vara »sig sjålv nårmast». 

Det år således ieke Bjtilv-uppgibelse endast sjålv- 
begrånsning, som bor komma i den oinskrankta egoismens 
stalle; det år ieke sjålviskhet, endast sjålohåodelse som 
bor komma i den oinskrankta altruismens stalle folken 
oeh individerna emellan. Vi leva nu under det mellan- 
folkliga vildhetstillstånd, inom vilket folken annu ej insett 
vad de enskilda inom folken inse: att man år sig sjålv 
nårmast, ju nårmare man står andra, ju mer vart isolerade 
verksamhet overgår till gemensam verksamhet. Den nu dode 
svenske tankaren Gustav Bjorklund har vetenskapligt be- 
visat att en »nationernas sammanvåxning» åger rum såsom 
ett ånnu omedvetet forlopp, ett forlopp, som dock kan 
påskyndas genom att allt flera målmedvetet verka i denna 
riktning. * 

Så lange staterna annu ej forslå vad de samhålleligt 
verkande individerna borja forstå: att den rena egennyttan, det 
råttskrankande våldet åro dåliga rnedel for det beråttigade 
målet — en rik och tryggad egen tillvaro — så lange sta- 
terna ej inse att krigs- och rustningstillståndet år det ofor- 

* ltedan 1796 angav Kant så30rn folkråttens sista mål: 
att skapa ett federativt riittstillstdnd staterna emellan for att så- 
lunda nå freden. Han påpekar miinsklighetens stora forsyndelse att 
helhe uppehålla krigets barbari iin att dana en statslig rattsord- 
ning. Och denna skall, menar han, ieke innebiira ett staternas upp- 
gående i varandra utan tvartom vara en federation av fria stater, 
ett fredsforbund, inom vilket var stat frivilligt underkastar sig 
det av dem alla samfallt konstituerede tvånget. 

Jag hoppas att framtiden åt vår landsmans verk skall giva 
den plats det fortjanar vid sidan om Kants liiir anforda lilla skrift 
om freden. , 

Gustav Bjorklunds bok Om nationernas sammanvascning 
utkom redau 1887 (Sthlm, Svanbiicks Boktryckeriaktiebolag) och 
varje å-r, som sedan gått, har medfort bekriil'telser av de dar ut- 
talade grundtankarna. 



FREDSRORELSEN OCH KULTUREN 15 

nuftiga, det oåndamålsenliga, så lange betyder — enligt 
en framstående fredsvans definition — politik endast; 

1) alla staters angsliga bespejande av de andras verk- 
samhet och utveckling; 

2) ett ivrigt overvågande av nar den ena statens for- 
del kraver att den andra staten forlamas; 

3) avvaktandet av eller framkallandet av en visa spån- 
ning och slutligen 

4) krigsforklaring eller — an hellre — den andra statens 
drivande till krigsforklaring, ifall fjenden ej på annat sått 
kan forlamas I 

Det år denna » politik« , som svar på den teorien att 
kriget medfor utmårkta verkningar på moral oeh kultur: 
att det hindrar forvekligandet, regulerar overbefolkningen, 
framkallar medborgardygder med mera sådant, som till 
punkt oeh pricka galler åven om oversvåmningar och far- 
soter, dem man dock — trots dessa deras »goda verk- 
ningar» — med alla medel soker bekåmpa! 

Det år genom nyssnåmnda politik, som de ledande 
inom folken tro sig fylla sin uppgift: att skaffa det egna 
folket en »plats varhelst solen skiner*, och »sitt ord 
med i varje avgorande*.* 

Båda delarna åro berattigade onskemål. Men den 
stora villan år att Iandens penningmån, militårer, krigs- 
pråster och diplomater aro de, som bast visa folket vågen 
till den plats, dår solen skiner; att de såkrast kunna gora 
folkets ståmma hord — i och med kanonernas dån! 

Endast en klarseende egoism skall slutligen leda till 
den vissheten: att sistnåmnda medel att fråmja nyssnåmnda 
mål år ett ofornuftigt medel, med andra ord ett oåndamåls- 
enligt. Och det år oåndamålsenligt, emedan det år osåkert på 
samma gang som kraftsugande. Endast en mer klarseende 
egoism skall kunna finna andra, såkrare och mer kraft- 

* Se ett tal av kejsar Wilhelm II. 



16 



FREDSROREI.SF.N OCH KULTUREN 



sparande utvågar. Men dessa vågar betrådas icke så lange 
folkens ledare alltjamt i sista hånd aga den krigiska.* 



IV. 



Allt mer vakna nu folken till insikt om detta. Samtidigt 
utvecklas en ny slags fosterlandskansla, en kånsla åt vilken 
tvenne tyska sociologer, oberoende av varandra, funnit samma 
namn : kulturpatriotism.** 

Att denna slags patriotism maste tillvåxa år en oav- 
vislig nodvåndighet, en ovillkorlig foljd av de omedvetna 
och medvetna inflytanden, slåktef underkastas i oeh genom 
sjålva kulturforloppet, dår varje verkligt framsteg år ett 
framsteg mot mer fornuft, mer åndamålsenlighet, mer 
sammanhang, mot en fullkomligare organisation, mot mer 
enhet och tillika mer såregenhet. 

Den våldiga tidsrorelse, som målmedvetet arbetar for 
enheten, år arbetarnas organisation. Denna har på fem 
årtionden gjort mera for att våcka insikten om intresse- 
gemenskapen, om solidariteten folken emellan, ån kristen- 
domsforkunnelsen under femton århundraden lyckats gora. 

På denna våg kommer kulturpatriotismen i krigs- 
patriotismens stalle. Och det ar en stor kraftforlust når 
ungdomen nu genom vågrad varneplikt och antimilitaristisk 
agitation hoppas att redan nu omojliggora krigen, en kraft- 
forlust sådan som det vore ifall en lantman sokte tvinga sitt 

* Detta ar i fullkomlig analogi med pryglets »oumbarlighet» 
som uppt'ostringsmedel, ett medel, som dock hos ett helt folk — 
det japanska — aldrig ifrågakommer utan att någon darfbr kan 
påstå att detta folk saknar rakt, laglj'dnad och manlighet! 

Ty forst når man absolut avsiiger sig ett dåligt medel for upp- 
nåendet av vissa mål, erfar man huru de båttre mullen verlca. 

** Werner Sombart och Robert Michel, i ovrigt itiga menings- 
frander, men som från vardera sitt hall i detta fall kommit till 
samma tanke. 



FREDSRORELSEN OCH KULTUREN 17 

åppeltråd att ge frukter redan i mårs. Fredens frukter kunna 
vi forst håmta från kunskapens tråd. Men detta har ånnu 
teoriens vintergråhet; sanningen om det mellanfolkliga råtts- 
tillståndet har annu ej blivit kånsla och forst då blir den 
en till handling drivande livskraft. 

Att individeris »oberoende* av andra samhallsmedlem- 
mar ofelbart skulle fora honom till det omkligaste beroende, 
detta ej endast veta vi, nej, vi handia alla dårefter om an i 
många fall rent instinktivt, utan all overlåggning. Ty vår 
dagliga erfarenhet sager oss att vår egen rorelsefrihet vilar 
på alias omsesidiga hjalp. Men socialisterna inse, att det 
ofullståndiga genomforandet av denna princip inom de 
enskilda samhållenas socialpolitik och principens fullkom- 
liga j o rbiseende inom den mellanfolkliga politiken, år grund- 
orsaken till klasskampen inom och till krigen mellan folken. 

Socialisterna inse att vi maste erhålla .socialpolitik 
i stallet for m^resse-politik; att fred år mojlig endast 
inom och mellan de omdanade samhållen, dår konkurrens- 
kampen upphort och intressegemenskapen fått sitt uttryck 
i alla inom- som i alla mellanfolkliga inråttningar. Men 
ehuru jag sålunda endast tror på en fullt verksam 
fredsorganisation i samband med en omdaning av sam- 
hållet i den riktning, dit socialismen pekar, så år jag dock 
ieke blind for alla de sekundåra inflytanden, genom vilka 
fredssaken framjas. 

Bland dessa sekundåra inflytanden nåmner jag forst 
fredsarbetet, icke på grund av dess hitillsvarande inflytande 
men på grund av dess målmedvetenhet. Freds vånnerna 
sjålva veta mycket vål att traktater och skiljedomstolar 
icke, under nuvarande forhållanden, trygga freden. De 
fororda — når de tånka — inga avrustningar och ingen 
vårnpliktsvågran! Fredsarbetets storsta betydelse år dess 
kritik av det nuvarande tillståndets vanvett. Men mer ån 
detta medvetna arbete for nya mellanfolkliga tillstånd betyda 
alla omedvetna inflytanden. 

'2. — Verdandis småskrifter. 162. 



18 FREDSRORELSEN OCH KULTUREN 

Samfårdseln spinner var dag nya bindande trådar 
folken emellan; var dag ske internationella sammanslut- 
ningar for ekonomiska, vetenskapliga, konstniirliga åndamål. 
Utstållningar oeh gastbesok gora de olika folkens verk på alla 
omraden allt mer till samegendom; kongresser hållas oeh 
foreningar uppstå med mer eller mindre medvetet syfte alt 
samverka for det helas basta.* 

Var dag ingås åktenskap mellan medlemmar av 
olika folk, åktenskap, varigenom de skarpa motsatserna 
nationerna emellan allt mer utplånas oeh den internatio- 
nella forståelsen på ett djupgående sått fråmjas. 

Slutligen okas med varje dag inom alla folk antalet 
av dem, som i oeh genom en ny livsåskådning se alla 
livsformer, alla varelser, alla manniskor, alla folk såsom 
»vårldskroppar*, såsom delar av en stor enhet. Oeh i 
oeh med denna livssyn omdanas hela kånslosåttet. 

Vår organiska samhorighet — såsom »lemmar i en 
lekamen» — blir ej langre ett talesatt utan en fornimmelse. 
Men darmed fornimma vi aven vanvettet dåri, att de enskilda 
oeh folken foroda varandra, då de borde samla alla krafter 
på att uppbygga sitt slåkte; slitas om jorden, då de borde 
samverka for att besitta den med fornuftets makt; avsparra 
sig, då de kunde njuta medglådjens ceh medlidandets full- 

* Från en berlinare, Ludvig Ullman, har t. ex. nyligen utgått 
forslag om en de Handelsresandes internationella sammanslutning, 
ett forslag, som i fiera land mott anslutning; ja, i England har i år 
ett stort mote hållits i oeh for saken, vårs vikt en var kan inse. 
Vill man lara karma omfattningen av den redan nu bestående sam- 
verkan, må man då lasa A. H. Frieds lilla vent statistiska bok: 
Das internationelle Leben der Gegenwart (Leipzig 1908). Åven 
vill jag till de om sfredsfautasteniaa« tiinkesiitt okunniga, anbefalla 
Frieds båda brosehyrer, den om Intemationalismus und Patrio- 
tismus (Leipzig 1908) samt Die Grundlagen des revolutionåren 
Paeifismus (Tubingen 1908) alla tre utkomna efter att jag, på 
kvinnliga fredsforeningens årsfest 27 jamiari 1908, holl detta foredrag. 
A. TI. Fried ar redaktor for Die Friedenstvarte, som — just 
på grund av hans ledning — ar fredssakens mest betydelsefulla 
organ. 



FREDSRORELSEN OCH KULTUREN 19 

het i en tillvaro, dår vi val inse vår lilla jords obetydliga 
betydelse mitt ibland stjårnorna, men dår vi av vår innersta 
långtan lyftas upp till gemenskap med universum! 

Denna nya vårldskånsla, liksom den mellanfolkliga 
besittningen av vetenskapen, litteraturen, konsten och musi- 
ken, bildar redan ett nytt folk bland folken, ett folk inom 
vilket — som under kristendomens livskraftiga tid — ingen 
frågar efter jude eller grek, tjånare eller fri. Ty alla åro 
vi ett i en ny, stor, underbar lyekokånsla, sjålarnas lycka 
av att våxa var for sig och alla genom varandra. Denna 
enhetskånsla omdanar de etiska begreppen, skapar nya 
mål, nya ideal, nya drommar. I och med den nya mån- 
niskans nya syn på jordelivet, blir krigets våld mot livet 
allt mer fornuftsvidrigt, allt mer avskyvåckande. 

De, som kalla sig »idealisters, emedan de med storsta 
tvårsåkerhet lova månniskorna en annan vårld, ett evigt 
liv, tåla i de flesta fall med stort lugn jordens otaliga 
lidanden. Ja, de forklara aft — till foljd av slaktets synd 
— de3sa lidanden, sårskilt krigets, stadse komma att fort- 
vara; att forst i himmelriket kan man hoppas f ridens 
uppnående. 

Dessa »idealisters åro något myeket vårre an forsvar- 
nihilister: de åro kultur nihilister. De betvivla nåmligen 
en utveckling varigenom fornuftet skall komma att segra 
over ofornuftet, samverkan over sammanhangslosheten. 

De håna tron på denna utveckling — »radikal opti- 
mism» år det sista smådeordet for evolutionismens tros- 
innehåll — och se i det varande uttrycket av Guds vilja 
med månskligheten. 

Och detta ehuru ofornuftet i detta varande blir allt 
solklararel Vad år sålunda mer ofornuftigt ån kriget, sett 
i samband med hela vår tids sociala arbete for att be- 
vara livet, hoja det, for att forbåttra månniskomaterialet? 
Vad en hel mansålder i detta avseende arbetat for, kan 
några veckors krig odelagga! 



20 FREDSRORELSEN OCH KULTUREN 

Vad år mera ofornuftigt an att uppfinningar, som 
kunde bereda slåktet en mer månniskovardig tillvaro genom 
låttade arbetsvillkor oeh nya kulturmedel — att dessa upp- 
finningar stållas i forstorelsens tjånst? Sprangåmnena, 
kraftoverforingen utan tråd, luftskeppen och annat mera 
fylla snart jord, underjord, luft oeh vatten med forstorelse- 
redskap, som skola odelagga seklernas kulturskatter, de 
skapande snillenas verk, samtidigt med att de till livlosa 
eller stympade kottslamsor skola forvandla den nutida 
kulturens livskraftigaste unga arbetare inom alla om- 
raden I 

Vad år mer ofornuftigt an den vilda tåvlan om besitt- 
ningen av produktionsmedlen, om herravaldet over avsått- 
ningsområden, om ovriga villkor for ett allt mer eætensivl 
i stallet for intensivt bruk av jordens tillgångar? En alla 
de tåvlande oeh splittrade krafternas organisation till sam- 
verkan — till vad Carnegie kallar kontinental i stallet for 
national produktion — skulle den ej samtidigt bast tjana 
alla de sårskilda intressena oeh hindra att dessa stålla sig 
mot varandra såsom krigsorsaker ? 

Vad år mer ofornuftigt ån att modrarna, med allt 
storre allvar och ansvarskånsla, foda oeh fostra det nya 
slakfet, att de fysiskt och psykiskt soka hoja detsamma 
men sedan de soner, dem de med sina egna yppersta 
krafters offer givit sitt folk och sitt slåkte, slås ned — på 
slaktfålten — som sådesfålt av hagel8tormen ? 

Vad år mer ofornuftigt ån att milliarder medelbart 
oeh omedelbart tagas från kulturarbetet, f6r att kastas ut 
på ett forsvar, som dock aldrig blir fullt verksamt, aldrig 
med visshet kan skydda for ett mojligt overfall eller neder- 
lag genom en starkare makt? 

Medan krigspatrioten på den sista invåndningen icke 
har annat svar ån att kråva allt fler fåstningar, allt mer 
långskjutande kanoner, allt battre fyllda arsenaler, allt storre 
krigsskepp, så svarar kulturpatrioten: »Vi maste avlågsna 



FREDSRORELSEN OCH KULTUREN 21 

anarkien i staternas samliv och det stridsstoff, som nu forr 
eller senare foranleder krigets explosion, skall samtidigt 
avlågsnas. Forst då skall varje folks kultur — fortidens, 
nuets oeh framtidens kultur — verkligen kunna skyddas.* 

Vågen till fornuft — d. v. s. ordning, samverkan oeh 
skonhet — i det mellanfolkliga livet, ar att massans ledare 
alitid och allestades verka for de tankesått, de åtgarder, 
de beslut, som ingiva denna massa kulturpatriotisrnens i 
stallet for krlgspatrlotlsrnens suggestion ! 

Och vem ar betydelsefullare bland massans ledare 
an just modem, over huvud taget uppfostrarinnan? 

Vilken suggestion kan någonsin i sin verkan jamforas 
med den forstå uppfostrans maktiga ingivelser? Och vilken 
kulturuppgift kan vara storre an att anvanda denna makt 
i humaniserande riktning? 

Huru sorgligt illa ha ej kvinnorna i detta avseende 
brukat sin makt! 

Som ett gott framtidslofte kunna vi^dock anteekna att 
en dotterdotter till Viktor Hugo — han, den »radikala 
optimismens* store diktare, han, som for långesedan danat 
våra egna drommar till sanger — stiftat »de europeiska 
kvinnornas allians for fred genom uppfostrans. Liksom 
åven att en annan kvinna utovat en sådan massuggestion 
mot kriget, att hon hemfort det fredspris till vårs stiftande 
hon gav idén.* 

Jag tror icke med Ruskin att »den dag, då kvinnorna 
icke vilja krigen, skola krigen upphora«. Dårtill åro 
krigens orsaker alltfor sammansatta. Men varje kvinna 
kan båra bort något vedtrad från krigsbålet, liksom hon 

* Prinsessan Gabrielle Wiszniewska och baronessan Berta v 
Suttner, på vårs nyligen utkornua Memoarer jag vill fasta uppmark- 
samheten. For oss svenskar i allmiinhet Uro kapitlen 38 — Besuch 
bei Albert Nobel — samt 51 — Alfred Nobels Tod und Testament 
— sarskilt intressanta. Men alla fredsvanuer lå genom den viildiga 
volymen en viirdefull inblick i fredstankens utveoklingshistoria. 



22 FREDSRORELSEN OCH KOLTUREN 

kan tillfora detta brånsle; varje kvinna kan lyfta fram 
någon sten till fredens tempel eller bryta en sten ur det- 
samma. Varje kvinna kan bidraga att utbreda misstrbstan 
till fredshoppet eller hjålpa till att hålla detta hopp vid liv. 

Oeh ensamt detta ar av storsta betydelse. Ty, såsom 
en manlig tankare nyligen framhållit, de s. k. illusionerna, 
som av den nyktra samtiden stadse hånas, hava alitid varit 
den framdrivande kraften vid hvarje nydaning. Vi ågde 
intet av det, vi dock nu besitta av råttfårdighet, frihet, 
mansklighet i våra nationella och internationella lagar oeh 
seder, ifall ieke »illusionernas hos de s. k. drommarna 
gått fore såsom vågvisare. 

Om kvinnan en gang sjålv blir politiker, manne hon 

— med sitt mer praktiska ån teoretiska skaplynne — 
kommer att, som så många man gjort, hylla den vid- 
skepelsen att staten år »ett hogre vasen », for vårs krav 
individen obetingat skall offra allt, aven sitt fornuft? 

Eller manne kvinnorna skola forstå att staten endast 
år en — mer eller mindre — ofullkomlig form for folkets 
samfållda kraftutveckling? Att statsstyreisen maste vara 
sådan, att den bereder allt mer mojlighet for hvar med- 
borgares kraftinsats, samvetsprovning och ansvarskånsla, så 
att folken icke som nu drivas in i handlingar, dår de te sig 
som hjordar utan val oeh utan ansvar? 

Manne kvinnorna skola inse vikten av att bruka varje 
tillfålle — från och med barnkammaren till parlamentet — 
for att upparbeta kånslan av solidaritet, av samhållsansvar, 
av vårldsborgarsinnef Manne de skola utova en vaken 
samhållskritik riktad mot allt, som verkar i sondringens 
i stallet for i samverkans anda? Manne de skola avsky 
det låttsinniga, hemliga spel, varigenom regeringar och 
såndebud, press och penningman nu framkalla de krig, som 

— sedan de val aro forklarade — omtockna alla hjårnor 
med »nodvåndighetens» hypnos, men vilka genom vishet 
och årlighet mycket val kunnat forekommas? 



FREDSRORELSEN OCH KOLTDREN 23 

Alla dessa frågor kan forst erfarenheten besvara.* 

Men huru det an blir med kvinnornas politiska klar- 
syn i framtiden, ett ar visst: att deras och all annan po- 
litisk verksamhet maste bedomas uteslutande ur den syn- 
punkten, om den fråmjar sammanvåxandet av den nya 
organismen, manskligheten, detta sammanvåxande, som f6r 
varje sarskilt folk — och alla tilisamman — skall innebara 
det mast livsbevarande och livsstegrande tillståndet. 

Politiker maste komma att betyda: en målmedveten 
medarbetare vid denna hogre organisation av manskligheten, 
dår var stat skyddas genom det lagskydd alla aga; dår 
var stats — genom fredstillståndet frigjorda — krafter 
komma de ovriga till godo ; den staternas stat dar ingen 
isolerad nation mot våldet behover håvda den ratt, vårs 
beskyddare alla gemensamt åro; dar ingen, for att bruka 
Maeterlinks tråffande uttryck, behSver avsåga sig sin sant 
manskliga makt for att låta de blindaste av naturkrafterna 
— sprangåmnena — forlanga sitt fornuft och skapa sin 
rattfårdighet«! 

Visserligen skola aven inom denna statsbildning 
strider uppstå. Men dessa strider komma att utkåmpas 
med fornuft mot fornuft, ej med kanon mot kanon; med 
vilja mot vilja, ej med pansarbåt motpansarbåt; med kansla 
mot kansla, ej med mina mot mina — just så som stri- 
derna inom varje sårskilt samhålle nu utkåmpas. Inom 
Europas — slutligen inom vårldens — forenade stater 
bli livsvillkoren tryggare, livsintensiteten hogre, okningen 
av kulturvårdena snabbare, utbytet rikare, enligt vad varje 
av provinser sammansluten stat och varje av småstater 
sammanslutet statsforbund redan nu bevisar. 



* V.id Sverge angår, har den kvinnliga i'reds- såvRl som rost- 
rattsrorelsen givit vackra framtidsloften. Men man kan ieke från 
ledarinnorna nu sluta sig till vad massorua frameldes skola bli. 
Tilis vidare ar det emellertid ett gliidjande faktum, att den kvinn- 
liga rostriittsrorelsen åtminstone bevisat den politiska mogenheten 
hos ett stort antal svenska kvinnor. 



24 FREDSROREI.SEN OCH KULTUREN 

Ryssen Novikow, vilken skrivit ett ypperligt arbete 
om freden, staller solsystemet med dess rytmiska roreiser 
mot det anarkistiska tillståndet inom manskligheten. Han 
visar att slåktets vilja till den hogsta mojliga livsintensitet 
med nodvandighet maste medfora associationen i stallet 
for anarkien; maste leda fram till det råttssamhålle, om 
vilket fredsvånnen drommer med fullkomlig forvissning 
alt droramen har fornuftet — med andra ord framtiden — 
for sig. Och så skall också manskligheten slutligen varda 
ett solsystem, dar var himmelskropp ar en inom sig sluten 
enhet men enhvar endråktigt ror sig enligt en stor, for alla 
gemensam ordning.* 

Sålunda skall anglahalsningen om frid på jorden en 
gang forverkligas med samma nodvandighet som nebulosor 
i tidernas morgon fortåtades till solar och folken i samlivet 
med varandra ledas av en god vilja lika sakert som stjar- 
norna rora sig enligt den sfårernas harmoni, dar var och 
en foljer sin, de andras ej korsande bana. 

* La justice et l'expamion (le la vie, 1905.